regelverk.org

Kapitel II – NATIONELLA RAMAR FÖR KRITISKA ENTITETERS MOTSTÅNDSKRAFT

CER-direktivet, Kapitel II.

1.Lagtext#

Artikel 4 – Strategi för kritiska entiteters motståndskraft#

1. Efter ett samråd som, i den mån det är praktiskt möjligt, ska vara öppet för berörda parter ska varje medlemsstat senast den 17 januari 2026 anta en strategi för att stärka kritiska entiteters motståndskraft (strategin). Strategin ska innehålla strategiska mål och policyåtgärder, som bygger på relevanta befintliga nationella och sektorsspecifika strategier, planer eller liknande dokument, för att uppnå och upprätthålla en hög grad av motståndskraft hos kritiska entiteter, och ska åtminstone omfatta de sektorer som anges i bilagan.

2. Varje strategi ska innehålla åtminstone följande delar:

a) Strategiska mål och prioriteringar för att stärka kritiska entiteters övergripande motståndskraft, med beaktande av gränsöverskridande och sektorsöverskridande beroenden och ömsesidiga beroenden.

b) En styrningsram för att uppnå de strategiska målen och prioriteringarna, inklusive en beskrivning av rollerna och ansvarsområdena för de olika myndigheter, kritiska entiteter och andra parter som deltar i genomförandet av strategin.

c) En beskrivning av de åtgärder som är nödvändiga för att stärka kritiska entiteters övergripande motståndskraft, inklusive en beskrivning av den riskbedömning som avses i artikel 5.

d) En beskrivning av den process genom vilken kritiska entiteter identifieras.

e) En beskrivning av processen till stöd för kritiska entiteter i enlighet med detta kapitel, inbegripet åtgärder för att förbättra samarbetet mellan, å ena sidan den offentliga sektorn och, å andra sidan, den privata sektorn och offentliga och privata entiteter.

f) En förteckning över de viktigaste myndigheter och berörda parter som inte är kritiska entiteter men som deltar i genomförandet av strategin.

g) En policyram för samordning mellan de behöriga myndigheterna enligt detta direktiv och de behöriga myndigheterna enligt direktiv (EU) 2022/2555 för att dela information om cybersäkerhetsrisker, cyberhot och cyberincidenter och icke-cyberrelaterade risker, hot och incidenter och utföra tillsynsuppgifter.

h) En beskrivning av de åtgärder som redan har införts för att underlätta genomförandet av skyldigheter enligt kapitel III i detta direktiv för små och medelstora företag i den mening som avses i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG (31) som medlemsstaten i fråga har identifierat som kritiska entiteter.

Efter ett samråd som, i den mån det är praktiskt möjligt, är öppet för berörda parter ska medlemsstaterna uppdatera sina strategier minst vart fjärde år.

3. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen sina strategier och betydande uppdateringar av dem inom tre månader efter det att de har antagits.

Artikel 5 – Riskbedömning av medlemsstaterna#

1. Kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23 senast den 17 november 2023 för att komplettera detta direktiv genom att upprätta en icke uttömmande förteckning över samhällsviktiga tjänster inom de sektorer och undersektorer som anges i bilagan. De behöriga myndigheterna ska använda den förteckningen över samhällsviktiga tjänster för att göra en riskbedömning (medlemsstaternas riskbedömning) senast den 17 januari 2026 och därefter när så är nödvändigt och minst vart fjärde år. De behöriga myndigheterna ska använda medlemsstaternas riskbedömningar i syfte att identifiera kritiska entiteter i enlighet med artikel 6 och bistå de kritiska entiteterna med att vidta åtgärder enligt artikel 13.

Medlemsstaternas riskbedömningar ska innehålla en redogörelse för relevanta risker för naturolyckor och risker orsakade av människan, inbegripet risker av sektorsövergripande eller gränsöverskridande slag, olyckor, naturkatastrofer, hot mot folkhälsan och hybridhot eller andra antagonistiska hot, inklusive terroristbrott enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 (32).

2. När medlemsstaternas riskbedömningar görs ska medlemsstaterna åtminstone ta hänsyn till följande:

a) Den allmänna riskbedömning som har utförts enligt artikel 6.1 i beslut nr 1313/2013/EU.

b) Andra relevanta riskbedömningar som har utförts i enlighet med kraven i relevanta sektorsspecifika unionsrättsakter, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2017/1938 (33) och (EU) 2019/941 (34) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG (35) och 2012/18/EU (36).

c) De relevanta risker som uppstår till följd av den grad till vilken de sektorer som anges i bilagan är beroende av varandra, inbegripet den grad till vilken de är beroende av entiteter som är belägna i andra medlemsstater och tredjeländer, samt de konsekvenser en betydande störning i en sektor kan få för andra sektorer, inklusive eventuella betydande risker för medborgare och den inre marknaden.

d) Information om incidenter som har anmälts i enlighet med artikel 15.

Vid tillämpning av första stycket c ska medlemsstaterna samarbeta med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och de behöriga myndigheterna i tredjeländer, när så är lämpligt.

3. Medlemsstaterna ska, i förekommande fall genom sina gemensamma kontaktpunkter, göra de relevanta delarna i medlemsstaternas riskbedömningar tillgängliga för de kritiska entiteter som de har identifierat i enlighet med artikel 6. Medlemsstaterna ska säkerställa att den information som tillhandahålls kritiska entiteter hjälper dem när de utför sina riskbedömningar enligt artikel 12 och vidtar åtgärder för att säkerställa sin motståndskraft enligt artikel 13.

4. Inom tre månader från det att en medlemsstats riskbedömning utfördes ska en medlemsstat förse kommissionen med relevant information om de typer av risker som har identifierats till följd av, och resultatet av, den medlemsstatens riskbedömning, per sektor och undersektor som anges bilagan.

5. Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna utveckla en frivillig gemensam rapporteringsmall som kan användas för att uppfylla punkt 4.

Artikel 6 – Identifiering av kritiska entiteter#

1. Senast den 17 juli 2026 ska medlemsstaterna identifiera de kritiska entiteterna för de sektorer och undersektorer som anges i bilagan.

2. När en medlemsstat identifierar kritiska entiteter enligt punkt 1 ska den ta hänsyn till resultatet av sin riskbedömning samt sin strategi och tillämpa samtliga följande kriterier:

a) Entiteten tillhandahåller en eller flera samhällsviktiga tjänster.

b) Entiteten bedriver verksamhet, och dess kritiska infrastruktur är belägen, på denna medlemsstats territorium.

c) En incident skulle få betydande störande effekter, enligt vad som fastställs i enlighet med artikel 7.1, för entitetens tillhandahållande av en eller flera samhällsviktiga tjänster eller för tillhandahållandet av andra samhällsviktiga tjänster i de sektorer som anges i bilagan och som är beroende av den eller de samhällsviktiga tjänsterna.

3. Varje medlemsstat ska upprätta en förteckning över de kritiska entiteter som har identifierats enligt punkt 2 och säkerställa att dessa kritiska entiteter underrättas om att de har identifierats som kritiska entiteter inom en månad från identifieringen. Medlemsstaterna ska informera dessa kritiska entiteter om deras skyldigheter enligt kapitlen III och IV och om det datum från och med vilket dessa skyldigheter är tillämpliga på dem, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 8. Medlemsstaterna ska informera kritiska entiteter i de sektorer som anges i punkterna 3, 4 och 8 i tabellen i bilagan om att de inte har några skyldigheter enligt kapitlen III och IV såvida inte nationella åtgärder föreskriver något annat.

För de berörda kritiska entiteterna ska kapitel III vara tillämpligt från och med tio månader efter dagen för den underrättelse som avses i första stycket i denna punkt.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter enligt detta direktiv underrättar de behöriga myndigheterna enligt direktiv (EU) 2022/2555 om identiteten på de kritiska entiteter som de har identifierat enligt denna artikel inom en månad från den identifieringen. Denna underrättelse ska, i tillämpliga fall, innehålla information om att de berörda kritiska entiteterna är entiteter i de sektorer som anges i punkterna 3, 4 och 8 i tabellen i bilagan till det här direktivet och inte har några skyldigheter enligt kapitlen III och IV i det här direktivet.

5. Medlemsstaterna ska när så är nödvändigt och minst vart fjärde år se över och när så är lämpligt uppdatera förteckningen över identifierade kritiska entiteter som avses i punkt 3. Om dessa uppdateringar leder till att ytterligare kritiska entiteter identifieras ska punkterna 3 och 4 tillämpas på dessa ytterligare kritiska entiteter. Dessutom ska medlemsstaterna säkerställa att entiteter som inte längre identifieras som kritiska entiteter till följd av en sådan uppdatering i god tid underrättas om detta och om att de inte längre omfattas av skyldigheterna enligt kapitel III från och med dagen för mottagandet av denna underrättelse.

6. Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna utarbeta rekommendationer och icke-bindande riktlinjer för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att identifiera kritiska entiteter.

Artikel 7 – Betydande störande effekt#

1. När medlemsstaterna fastställer om en störande effekt som avses i artikel 6.2 c är betydande, ska de beakta följande kriterier:

a) Antalet användare som är beroende av den samhällsviktiga tjänst som den berörda entiteten tillhandahåller.

b) Den grad till vilken andra sektorer och undersektorer som anges i bilagan är beroende av den samhällsviktiga tjänsten i fråga.

c) Vilken effekt incidenter skulle kunna ha på ekonomisk och samhällelig verksamhet, miljön, den allmänna säkerheten och tryggheten eller befolkningens hälsa, uttryckt i grad och varaktighet.

d) Entitetens marknadsandel på marknaden för den eller de berörda samhällsviktiga tjänsterna.

e) Det geografiska område som skulle kunna påverkas av en incident, inbegripet eventuella gränsöverskridande konsekvenser, med beaktande av den sårbarhet som är förknippad med graden av isolering för vissa typer av geografiska områden, såsom öregioner, avlägsna områden eller bergsområden.

f) Entitetens betydelse för upprätthållandet av en tillräcklig nivå på den samhällsviktiga tjänsten, med beaktande av tillgången till alternativa sätt för att tillhandahålla den samhällsviktiga tjänsten.

2. Efter identifieringen av de kritiska entiteterna enligt artikel 6.1 ska varje medlemsstat utan onödigt dröjsmål lämna följande information till kommissionen:

a) En förteckning över samhällsviktiga tjänster i den medlemsstaten, om det finns ytterligare samhällsviktiga tjänster jämfört med den förteckning över samhällsviktiga tjänster som avses i artikel 5.1.

b) Det antal kritiska entiteter som har identifierats för varje sektor och undersektor som anges i bilagan och för varje samhällsviktig tjänst.

c) Eventuella tröskelvärden som har tillämpats för att närmare fastställa ett eller flera av de kriterier som anges i punkt 1.

De tröskelvärden som avses i första stycket c får presenteras som sådana eller i aggregerad form.

Därefter ska medlemsstaterna lämna den information som avses i första stycket när så är nödvändigt och minst vart fjärde år.

3. Kommissionen ska efter samråd med den grupp för kritiska entiteters motståndskraft som avses i artikel 19 anta icke-bindande riktlinjer för att underlätta tillämpningen av de kriterier som avses i punkt 1 i den här artikeln, med beaktande av den information som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Artikel 8 – Kritiska entiteter inom sektorerna för bankverksamhet, finansmarknadsinfrastruktur och digital infrastruktur#

Medlemsstaterna ska säkerställa att artikel 11 och kapitlen III, IV och VI inte är tillämpliga på kritiska entiteter som de har identifierat inom de sektorer som anges i punkterna 3, 4 och 8 i tabellen i bilagan. Medlemsstaterna får anta eller behålla bestämmelser i nationell rätt för att uppnå en högre grad av motståndskraft för dessa kritiska entiteter, förutsatt att dessa bestämmelser är förenliga med tillämplig unionsrätt.

Artikel 9 – Behöriga myndigheter och gemensam kontaktpunkt#

1. Varje medlemsstat ska utse eller inrätta en eller flera behöriga myndigheter som ansvariga för den korrekta tillämpningen och, vid behov, efterlevnadskontrollen avseende reglerna i detta direktiv på nationell nivå.

När det gäller de kritiska entiteterna inom de sektorer som anges i punkterna 3 och 4 i tabellen i bilagan till detta direktiv ska de behöriga myndigheterna i princip vara de behöriga myndigheter som avses i artikel 46 i förordning (EU) 2022/2554. När det gäller de kritiska entiteterna inom den sektor som anges i punkt 8 i tabellen i bilagan till detta direktiv ska de behöriga myndigheterna i princip vara de behöriga myndigheterna enligt direktiv (EU) 2022/2555. Medlemsstaterna får utse en annan behörig myndighet för de sektorer som anges i punkterna 3, 4 och 8 i tabellen i bilagan till det här direktivet i enlighet med befintliga nationella ramar.

Om medlemsstaterna utser eller inrättar mer än en behörig myndighet ska de tydligt fastställa uppgifterna för var och en av de berörda myndigheterna och säkerställa att de samarbetar effektivt för att fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv, inbegripet vad gäller utseendet av och verksamheten inom den gemensamma kontaktpunkt som avses i punkt 2.

2. Varje medlemsstat ska utse eller inrätta en gemensam kontaktpunkt, som ska ha en sambandsfunktion för att säkerställa gränsöverskridande samarbete med de gemensamma kontaktpunkterna i andra medlemsstater och den grupp för kritiska entiteters motståndskraft som avses i artikel 19 (gemensam kontaktpunkt). I förekommande fall ska en medlemsstat utse sin gemensamma kontaktpunkt inom en behörig myndighet. I förekommande fall får en medlemsstat föreskriva att dess gemensamma kontaktpunkt även ska ha en sambandsfunktion med kommissionen och säkerställa samarbete med tredjeländer.

3. De gemensamma kontaktpunkterna ska senast den 17 juli 2028, och därefter vartannat år, lämna en sammanfattande rapport till kommissionen och den grupp för kritiska entiteters motståndskraft som avses i artikel 19 om de anmälningar som de har mottagit, inklusive antalet anmälningar, de anmälda incidenternas art och vilka åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 15.3.

Kommissionen ska i samarbete med gruppen för kritiska entiteters motståndskraft utveckla en gemensam rapporteringsmall. De behöriga myndigheterna får på frivillig basis använda den gemensamma rapporteringsmallen för att lämna in de sammanfattande rapporter som avses i första stycket.

4. Varje medlemsstat ska säkerställa att dess behöriga myndighet och gemensamma kontaktpunkt har de befogenheter och tillräckliga ekonomiska, personella och tekniska resurser som krävs för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt fullgöra de uppgifter som de har ålagts.

5. Varje medlemsstat ska säkerställa att dess behöriga myndighet när så är lämpligt och i enlighet med unionsrätten och nationell rätt samråder och samarbetar med andra relevanta nationella myndigheter, inbegripet de som ansvarar för civilskydd, brottsbekämpning och skydd av personuppgifter, samt med kritiska entiteter och relevanta berörda parter.

6. Varje medlemsstat ska säkerställa att dess behöriga myndighet enligt detta direktiv samarbetar och utbyter information med de behöriga myndigheterna enligt direktiv 2022/2555 om cybersäkerhetsrisker, cyberhot och cyberincidenter och icke-cyberrelaterade risker, hot och incidenter som påverkar kritiska entiteter, inbegripet avseende relevanta åtgärder som har vidtagits av dess behöriga myndigheter och de behöriga myndigheterna enligt direktiv (EU) 2022/2555.

7. Inom tre månader från det att den behöriga myndigheten och den gemensamma kontaktpunkten har utsetts eller inrättats ska varje medlemsstat underrätta kommissionen om deras identitet och deras uppgifter och ansvarsområden enligt detta direktiv, deras kontaktuppgifter samt alla senare ändringar av dessa. Om medlemsstaterna har beslutat att utse en annan myndighet än de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 andra stycket som behöriga myndigheter med avseende på de kritiska entiteterna i de sektorer som anges i punkterna 3, 4 och 8 i tabellen i bilagan ska de underrätta kommissionen om detta. Varje medlemsstat ska offentliggöra identiteten på dess behöriga myndighet och gemensamma kontaktpunkt.

8. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över de gemensamma kontaktpunkterna.

Artikel 10 – Medlemsstaternas stöd till kritiska entiteter#

1. Medlemsstaterna ska stödja kritiska entiteter för att stärka deras motståndskraft. Stödet får innefatta utveckling av vägledningsmaterial och metoder, stöd till anordnande av övningar för att testa deras motståndskraft och tillhandahållande av rådgivning och utbildning för kritiska entiteters personal. Utan att det påverkar tillämpningen av gällande regler för statligt stöd får medlemsstaterna tillhandahålla ekonomiska resurser till kritiska entiteter, om det är nödvändigt och motiverat av mål av allmänt intresse.

2. Varje medlemsstat ska säkerställa att dess behöriga myndighet samarbetar och utbyter information och god praxis med kritiska entiteter i de sektorer som anges i bilagan.

3. Medlemsstaterna ska underlätta frivillig informationsdelning mellan kritiska entiteter i frågor som omfattas av detta direktiv, i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, särskilt i fråga om sekretessbelagd och känslig information, konkurrens och skydd av personuppgifter.

Artikel 11 – Samarbete mellan medlemsstater#

1. När så är lämpligt ska medlemsstaterna samråda med varandra om kritiska entiteter i syfte att säkerställa att detta direktiv tillämpas på ett konsekvent sätt. Sådana samråd ska äga rum i synnerhet med avseende på kritiska entiteter som

a) använder kritisk infrastruktur som är fysiskt sammankopplad mellan två eller flera medlemsstater,

b) ingår i företagsstrukturer som är sammankopplade eller sammanlänkade med kritiska entiteter i andra medlemsstater,

c) har identifierats som kritiska entiteter i en medlemsstat och tillhandahåller samhällsviktiga tjänster för eller i andra medlemsstater.

2. De samråd som avses i punkt 1 ska syfta till att stärka kritiska entiteters motståndskraft och, om möjligt, minska deras administrativa börda.

2.Tolkning#

Ingen tolkning tillagd ännu.